Le avventure di una romana in Lapponia svedese!: Åtta månader!

Ed ecco a voi, dopo molti mesi di pirgrizia, un post in svedese, che forse dopo tradurro' anche in Italiano (se ce la faccio/om jag orkar).
Hej allihopa! Det var längre sen sista gången jag skrev på svenska, men från och med nu lovar jag att jag ska försöka skriva på svenska varje gång. I alla fall, för ett par dagar sen (den 15 april) var det min åttonde månad i Sverige: precis för åtta månader sedan, den 15 augusti 2014, lämnade jag min underbara hemstad, Rom, och flög till Stockholm med de andra italienare som skulle åka till Sverige som utbytesstudenter. Det känns som om det var hundra år sen! Anledningen till detta kan ju vara att jag har blivit en helt annan människa jämfört med förra sommaren, när jag först kom till detta vackra land. Jag hade ingen aning om vad egentligen betydde att lämna hemlandet, kompisarna, och familjen. Under de första månaderna, jag har ofta känt mig vilsen och ensam, för jag inte kunde språket, och jag inte riktigt begrep den svenska kulturen varken de kulturella skillnaderna mellan Sverige och Italien. I början, var jag övertygad om att mitt land var bättre, även om jag tyckte om Sverige mycket: endast nu, inser jag att jag hade fel eftersom att inget land är bättre än de andra, för det finns inget "rätt" eller "fel" när det gäller kulturen, utan bara "annorlunda". Om jag tittar tillbaka i de här åtta månaderna, så märker jag att jag har förändrat, att jag har blivit en bättre människa, men inte gällande personligheten (jag är fortfarande den blyga tjejen som jag var förut :P), utan i mina åsikter och tankar. Jag känner mig mer insiktsfull och medveten om världen och om mitt eget land. Anatole France, en fransk författare skriver i en av sina böcker: "Vad är den riktiga betydelsen av meningen "att resa"? Att byta plats? Absolut inte! Att resa är att ändra åsikter och fördomar."
Samtidigt, så har jag upplevt de bästa och värsta tiderna i mitt liv, som exempelvis glädjen när jag gjorde min första redovisningen på svenska, ett språk som för bara några månader sen var helt okänt för mig, och när jag fick hemlängtan i februari och önskade inget annat än att åka hem. Men jag måste erkänna att jag ångrar ingenting som jag har gjort eller som har hänt, även de sämsta misstagen, för både misslyckanden och framgångar är en del av den här upplevelsen och har bidragit till min personlig tillväxt. Nu som jag äntligen börjar trivas här, har jag bara två månader kvar! Så orättvist! Jag är så tacksam att jag har fått möjligheten att kunna göra den här värdefulla upplevelse. Jag har upptäckt så många saker, upplevt svensk jul i en liten stuga i mitten av skogen och överlevt svensk vinter, firat nyår i en jacuzzi och fiskat på en frusen sjö, tillbringat en helg ovanför polarcirkeln och besökt ishotellet, provat längdskidåkning för första gången och varit hårmodell i en dag, sett renar på vägen, ätit surströmming och många andra saker som jag kommer aldrig att glömma. Men framför allt, jag har träffat de bästa människorna i världen! :)
"Att resa är den vackraste och modigaste av alla handlingar. En självisk glädje kanske, men en glädje, för den som vet hur man värderar frihet. Att vara ensam, utan behov, främlingar, utlänningar och ändå känna sig hemma överallt och börjar erövra världen." (Isabelle Eberhardt)
"Partire è la più bella e coraggiosa di tutte le azioni. Una gioia egoistica forse, ma una gioia, per colui che sa dare valore alla libertà. Essere soli, senza bisogni, sconosciuti, stranieri e tuttavia sentirsi a casa ovunque, e partire alla conquista del mondo".